Kom ihåg dig själv!
Solen skiner och det småfläktar. Värmen börjar sakta sprida sig i lägenheten igen, 32 grader än så länge. Om jag viskar tyst åt er att vi kanske har en annan lägenhet på gång, lovar ni att hålla tyst om det då? Bra!
Det är en trea, 20 kvm större än vi har nu och dessutom billigare! Vet inte hur mycket det är som behöver göras i den, men där får man i alla fall om man pratar snällt med hyresvärden!
Jag vågar inte hoppas, men jag vågar längta! Bort ska vi, både för vår och katternas skull!
Saknar ord
Jag är urless, verkligen. Vet inte om jag ska skratta, gråta eller skrika, så jag gör allt om vartannat för att verkligen visa hur less jag är. Fast vem visar jag det för när jag är ensam hemma?
Det är en så löjlig sak egentligen, men jag VANTRIVS verkligen i lägenheten. Jag går ständigt runt med ångest, en riktigt gnagande ångest lik den jag hade jämt och ständigt för ett år sen. Fattar inte hur jag kunde leva med det!
Fattar inte, fattar inte, fattar inte!
Inte ens kaffet smakar så länge jag befinner mig här. Jag äter ingenting, jag sover ingenting och jag är på dåligt humör heeeeeeeeeela tiden. Håller det för mig själv så gott det går dock! Allt det här pga en ynka liten lägenhet.
